Jaha, och härsitter man igen. Ett nytt år på G. Och vad har man då åstadkommit under det gamla?

Jag har tagit ut en ny riktning på mitt liv. Jag har blivit författare - tror jag. Några säger så och då får man väl tro på det. Jag har gett ut en bok. Jag och min fru har startat ett eget förlag enkom för att få ut våra alster. Stort!

Och jag har gett mig in i debatten om demokratin. Jag skriker ut min oro över hur vårt land monteras ner, och bara för att jag inte vill vara med om detta så kategoriseras jag och många med mig som rasister. Skrämmande, eller hur? Jag har inte förlorat några vänner, för det har inte funnits några, men jag har fått så många nya istället. Tack till ER!

Jag har kommit ut, JAG ÄR en SD:are. Jag är stolt och glad för att kunna titulera mig detta. I mångas ögon är jag nu en rasist. Men jag vill bara värna om vårat svenska arv. De som vill får gärna delta, men tvinga oss inte att ändra på oss bara för att det inte passar er. Ni är så välkomna så. Från nu kommer jag att jobba aktivt för vår framtid. Jag ser en framtid där vi tillsammans kan rädda vår välfärd. Om vi ska ha råd att ta hand om och hjälpa hela världens flyktningar, så måste vi först ta hand om våra egna.

Sopa framför egen dörr är ett känt signum.

Och Zlatan, Zlatan att du inte lär dig. En reporter tar alla chanser till ett scoop. Om du skämtar, räkna då iskallt med att detta tolkas helt fel i dagspressen. Jag förstår din tanke. Att gnälla över en bil och glömma bort vad Anders Svensson har presterat, det ska ju bara ligga sponsorn till last. Och det finns en anledning till varför inte män och kvinnor tävlar mot varandra i fysiska sporter. Jag håller med dig. Och jag tar gärna emot en signerad cykel från dig.

Tycker lite synd om studenterna i Kairo. Tänk bara; att bränna ner sitt eget universitet i protest mot terroriststämplingen av ett visst brödraskap. Vart ska de nu studera? Nu står de väl där och kliar sig i huvudet som Dalle. "Tänkte inte på det."

Detsamma gäller nog för arrangörerna av Antirasistdemonstrationen i Kalmar. Alla "Folkvalda" uppmanades att delta. Men opps vad fel det blev när de kom på att det inbjudna SD var just de som de skulle protestera emot. Men det är ju klart att under rådande omständigheter och med deltagare som våldsbejakande organisationer som RF och AFA som bokstavligen mordhotar SD anhängare, så skulle nog denna fadäs lösa sig självt. Så hur dumma i huvudet får man bli egentligen?

Hur som helst så ska inte SD beblanda sig med dessa antidemokratiska organisationer över huvud taget, oavsett frågor.

Nåja, det kommer en ny bok under nästa år. Det är i alla fall mitt mål. En ny bok med kriminalaren Kjetil Ruud i Karlstad. Marknadsföringen av Ankharen och Röd Vinterängel fortsätter. Målsättningen ligger på minst 1000 sålda ex. Så vi får se vart vi hamnar. Finns att köpa här: www.bra-leve-forlag.se

Och inte fan blir man rik på att skriva, inte än i alla fall, så vi får väl bara hoppas på att Fru Fortuna vill vara oss till lags.

Skål och Gott Nytt År!

Ståle

Och då är mellandagsrean här. Med höjda ursprungspriser, bara för att lura kunderna. Tur man inte är något freak som springer ut i denna hysteri. Har inte pengarna ens. Men tro inte att jag sänker priset på mina böcker för det. Jag tycker fortfarande att de betingar samma värde som innan julen.

Satte mig ner strax innan aftonen för att blogga, men allt gick som i klister, segt och trögt, tryckte på allt utan resultat, men ingenting hände. Inte då i alla fall, trodde jag. Men nu i efterhand kunde jag se att mitt senaste inlägg hade försvunnit. Kan ses på http://ankharen.bloggplatsen.se/. Men nu gör jag ett nytt försök, och det tycks funka bra hitills.

Ska göra ett försök att komma igång med min nästa bok igen, "Förpliktelsen". Har skrivit drygt tre kapitel in i den. Men det tillkommer lite ändringar. Har suttit under hösten och "tänkt" på händelser, scener som måste vara med. Så nu ska jag sätta mig ner och lägga allt på plats i detta pussel. Få till synopsen i rätt ordning.

Idag ska vi gå på bio. Det var evigheter sedan förra gången, måste ha varit under 2007. Vi ska se på "100-åringen" med Robert Gustavsson. Första besöket på Palladium i Arvika. Ska bli kul. Längtar redan till popcornen. Varför är det så att popcornen alltid smakar så mycket bättre på bio?

Jag har under den senaste tiden fått in några recensioner på min bok "Ankharen". Smaken är verkligen som baken. Ni kan ju själva läsa här på min hemsida och även på www.bra-leve-forlag.se. Det kan ju tyckas att jag ensidigt bara vill visa de positiva responserna, och vem vill inte det, men tyvärr så har det ramlat in några mindre bra också. Och dessa tycks bara ge sig på språket i berättelsen. Ingenting om själva handlingen, ingenting. Och alla dessa positiva omdömen då? Jo de försvinner snabbt i bruset av några få dåliga omdömen, för det är ju bara de som koms ihåg. Surt ja, men så är det. Hur ska man då ställa sig till de positiva recensionerna? Är det så att de som har gett dem inte vet vad de skriver om eller? Är det så att de som klagar på ens språk vet bäst? Eller är det som någon sa till mig, att dessa neggare bara är avundsjuka eller att de är anlitade av någon etablerad för att minimera konkurrensen? Vem fan vet?

Jag kollade upp några av dessa neggar, och även de drömmer om att skriva själva. De har alltså inte skrivit någon roman själva ännu. Och då ger de sig själva rätten till att recensera andra skribenter, och då även utan att läsa klart de texter de har gett sig i kast med. Vet de hur många debutanter de sänker egentligen? Människor med samma drömmar som de själva bär på. Hoppas verkligen att de själva får någon som vill recensera deras texter, och de får känna på hur det är att bita i gräset. (Ursäkta mina upprepningar.)

Men jag väljer att inte ta till mig av detta. Läser bara det positiva ur mina recensioner nu.

Försäljningen har gått trögt. Både på nätet och ute i de butiker som har våra böcker. Måste man vara ute och konfrontera läsarna själva för att sälja. Svaret är ja. Visst, det är skitkul, men vi kan ju inte vara överallt samtidigt. Men det är bara att bita ihop och fortsätta tröka på. Ska ge mig i kast med pressen igen, ge dem de bästa recensionerna och bara hoppas på det bästa. För vi behöver verkligen draghjälp, och det NU.

Nu kommer det ett NYTT ÅR och då jävlar. Det blir massor att göra och jag tror (och hoppas) att vårat liv kommer att ta en ny vändning.

Våra debuter kommer att ta fart i försäljningen och vårt slit kommer att betala sig. Vi ger ut våra nästa böcker. Och demokratin kommer att segra.

Och till sist; Gott Nytt År allesammans!

Ståle